En annan teori kopplar vidskepelsen till praktiken att skrika, eller att använda speglar för spådomar och spådomar. I vissa kulturer trodde man att att krossa en spegel kunde störa spådomsprocessen och orsaka olycka för den som använder den.
Det vanligaste ursprunget till den sjuåriga otursvidskepelsen kommer dock från den venetianska renässansen på 1500-talet. På den tiden var speglar dyra och svåra att tillverka. Produktionsprocessen gick ut på att belägga glas med ett tunt lager silver, och om en spegel gick sönder kunde det ta år och en betydande investering att ersätta den. Att krossa en spegel var därför förknippat med ekonomisk förlust och otur.
Med tiden utvecklades vidskepelsen och spred sig till andra länder och kulturer, och fick så småningom den specifika föreställningen om sju års otur.