Sjöjungfrorna beskrivs som "Jag borde ha varit ett par trasiga klor/ slingrande över golven i tysta hav." De avbildas som varelser som lever i en värld som är både verklig och overklig, en värld som existerar bortom gränserna för mänskligt samhälle och konventioner. Den här världen är både lockande och skrämmande för Prufrock, som känner sig instängd i sin egen vardagliga tillvaro.
Sjöjungfrorna representerar också Prufrocks önskan att fly från ytligheten och tomheten i sin umgängeskrets. Han längtar efter något mer autentiskt och genuint, något som kan beröra hans själ och ge honom en känsla av syfte.
I slutändan representerar sjöjungfrorna det ouppnåeliga ideal som Prufrock söker genom hela dikten. De förkroppsligar hans längtan efter ett liv som är fyllt av skönhet, passion och mening, ett liv som är fritt från samhällets och jagets begränsningar.