Argumentet var populärt på 1600- och 1700-talen och användes av tänkare som William Paley och John Ray för att argumentera för Guds existens. De jämförde världen med en klocka, med dess invecklade mekanismer och uppenbara design, och hävdade att den måste ha skapats av en Gud som var både intelligent och välvillig.
Urmakarteorin har kritiserats på flera grunder. En invändning är att den bygger på antagandet att komplexitet är bevis på design, men att detta inte alltid är sant. Till exempel kan en hög med stenar vara mycket komplex, men den är inte utformad. En annan invändning är att teorin bygger på analogin mellan världen och en klocka, men att denna analogin är ofullkomlig och inte nödvändigtvis stödjer slutsatsen att världen skapades av en Gud.
Trots denna kritik förblir urmakarteorin ett populärt argument för Guds existens, och används ofta av religiösa apologeter för att försvara tron på en gudomlig skapare.