Bildförhållandet för en film hänvisar till förhållandet mellan bildens bredd och dess höjd. Det uttrycks som ett förhållande mellan två tal, till exempel 16:9 eller 2,35:1.
Bildförhållandet är en viktig faktor för att bestämma det övergripande utseendet och känslan av en film. Den kan användas för att skapa en mängd olika effekter, från en bred och expansiv känsla till en mer intim och klaustrofobisk.
Några av de vanligaste bildförhållandena som används i film är:
* 1,33:1 (4:3) :Detta är bildförhållandet för de flesta klassiska Hollywood-filmer, såväl som många tv-program.
* 1,66:1 (5:3) :Detta bildförhållande var populärt i de första dagarna av bredbildsfilm.
* 1,85:1: Detta är ett vanligt bildförhållande som används i moderna filmer.
* 2.35:1 (Cinemascope): Detta är ett bredbildsformat som ofta används för episka filmer och storfilmer.
Bildförhållandet för en film är inte hugget i sten. Det kan ändras under efterproduktionsprocessen, eller till och med under själva fotograferingsprocessen. Detta gör att filmskapare kan skapa ett unikt och minnesvärt utseende för sina filmer.
Här är några exempel på hur bildförhållanden har använts i film för att skapa olika effekter:
* I "Citizen Kane" (1941) använde Orson Welles en mängd olika bildförhållanden för att skapa en känsla av klaustrofobi och desorientering.
* I "Sagan om ringen"-trilogin (2001-2003) använde Peter Jackson ett brett bildförhållande (2,35:1) för att skapa en känsla av episk skala och storhet.
* I "The Social Network" (2010) använde David Fincher ett kvadratiskt bildförhållande (1:1) för att skapa en känsla av intimitet och omedelbarhet.
Bildförhållandet för en film är ett kraftfullt verktyg som kan användas för att skapa en mängd olika effekter. Genom att noggrant välja bildförhållandet kan filmskapare skapa ett unikt och minnesvärt utseende för sina filmer.