1. Mauryas föraningar:
Maurya har en stark tro på föraningar och profetiska drömmar, vilket hon tolkar som varningar från havet och ödet. Hennes drömmar och visioner förebådar de tragiska händelserna som utspelar sig och skapar en atmosfär av förestående undergång. Till exempel drömde hon om havet "stönande" och "gråt" innan hennes son Bartleys död.
2. The Banshee's Wail:
I irländsk folklore är en banshee en kvinnlig ande som gråter för att varna för döden. Maurya tror på banshees existens, och hennes visshet om att höra banshees jamlande bidrar till pjäsens övernaturliga atmosfär. Banshees rop intensifierar känslan av annalkande tragedi och betonar ödets dominans.
3. Havets förlorade själar:
Havet i sig framställs som en mystisk och oförutsägbar kraft som kräver respekt och uppoffring. Maurya och de andra karaktärerna tror att själarna till de som förlorats till sjöss återvänder för att kräva livet. Denna tro tillför ett övernaturligt element till pjäsens konflikt mellan mänskliga begär och naturens krafter.
4. Naturen som symbol:
Den naturliga världen i "Riders to the Sea" används ofta symboliskt för att representera karaktärernas inre kamp och känslor. De stormiga havet speglar turbulensen i Mauryas hjärta, medan det hårda landskapet återspeglar de svårigheter som karaktärerna möter.
5. Vidskepelse och ritualer:
Vidskepelser och ritualer är djupt inbäddade i karaktärernas liv. Mauryas starka anslutning till dessa traditioner, som att täcka speglarna för att förhindra att de dödas själar dröjer sig kvar, lägger till ett övernaturligt lager till pjäsen.
Genom att inkorporera övernaturliga element skapar John Millington Synge en atmosfär av olycklig och förestående undergång, vilket intensifierar den känslomässiga effekten av de tragiska händelserna som drabbar karaktärerna i "Riders to the Sea".