Enligt buddhistiska läror finns det inget permanent, oföränderligt jag eller själ som förvandlas från ett liv till ett annat. Istället är det som återföds en kontinuerlig ström av medvetande och mentala formationer, känd som skandhas . Dessa skandas inkluderar vår fysiska form, förnimmelser, uppfattningar, mentala formationer och själva medvetandet.
När en person dör, splittras skandorna och upphör att existera i sin nuvarande form. Men frön av karma, eller avsiktliga handlingar, som har ackumulerats under livet finns kvar. Dessa karmiska frön ger upphov till en ny uppsättning skandhas, som manifesterar sig som ett nytt liv.
Så, även om det inte finns något oföränderligt jag som går från ett liv till ett annat, finns det en kontinuitet av medvetande och erfarenhet som förs vidare genom återfödelseprocessen. Denna kontinuitet är det som gör att konsekvenserna av våra handlingar i ett liv kan upplevas i efterföljande liv.
Begreppet anatta är centralt i buddhistiska läror och ses som en grundläggande sanning som måste förverkligas för att uppnå befrielse från cykeln av återfödelse och lidande (samsara).
Här är några viktiga argument och förklaringar som stöder den buddhistiska läran om reinkarnation utan en odödlig själ:
1. Icke-dualitet av sinne och materia :Buddhismen betonar det sammanlänkade och förgängliga för alla fenomen, inklusive sinnet och materien. Sinnet och den fysiska världen ses som oskiljaktiga, som ständigt uppstår och försvinner ögonblick för ögonblick. Det finns ingen fast eller separat enhet som består oberoende av detta erfarenhetsflöde.
2. Beroende ursprung (Pratītyasamutpāda) :Detta koncept förklarar hur fenomen uppstår i ett beroende förhållande till varandra, utan ett självständigt eller bestående jag. Precis som ett frö producerar en växt, och växten ger upphov till nya frön, så beror också återfödelseprocessen på de förhållanden och orsaker som sätts igång av tidigare handlingar och mentala formationer.
3. Karma och återfödelse :Enligt buddhistiska läror är karma lagen om orsak och verkan som styr återfödelseprocessen. Våra handlingar (goda eller dåliga) skapar avtryck eller karmiska frön på sinnet, vilket villkorar framtida upplevelser och återfödelseförhållanden. Dessa karmiska avtryck är inte fästa vid ett fixerat jag utan manifesteras snarare som våra livs mönster.
4. Fem Skandhas och No-Self :Som nämnts tidigare är skandhorna de fem aggregaten som utgör vår erfarenhet:form, förnimmelser, uppfattningar, mentala formationer och medvetande. Buddhismen hävdar att det inte finns något permanent, oföränderligt jag skilt från dessa skandhas. Snarare är självkänslan en illusion som skapas genom att hålla fast vid och identifiera sig med dessa obeständiga fenomen.
5. Befrielse genom icke-attachment :Målet med buddhistisk praktik är att odla visdom, medkänsla och icke-bindande, vilket leder till förverkligandet av verklighetens sanna natur och befrielse från återfödelsens cykel. Denna frihet uppnås inte genom att uppnå en permanent själ utan genom att överskrida illusionen av jaget och förstå det ömsesidiga beroendet av alla fenomen.
Sammanfattningsvis argumenterar buddhistisk doktrin mot existensen av en oföränderlig, transcendental själ samtidigt som den bekräftar kontinuiteten i medvetandet och karmalagen genom reinkarnationsprocessen. Denna förståelse är grundläggande för buddhistiska läror om befrielse från lidande och strävan efter uppvaknande.