Det människohuvudade bevingade lejonet har en lång historia som kan spåras tillbaka till det gamla Egypten, där det ofta förknippades med guden Amun. I det antika Mesopotamien var varelsen känd som lamassu och avbildades ofta som en väktare vid ingångarna till tempel och palats. I det antika Grekland var varelsen känd som sfinxen och förknippades ofta med visdom och mystik.
I medeltida och renässanskonst användes det bevingade lejonet med människohuvud ofta som en symbol för Sankt Markus evangelisten, och avbildades ofta i venetiansk konst. Varelsen ses också ofta inom heraldik, där den ofta förknippas med Europas adliga familjer.
Idag är det bevingade lejonet med människohuvud fortfarande en populär varelse inom konst och mytologi, och kan ses i en mängd olika konstverk och litteratur. Det är en kraftfull symbol för styrka, mod och visdom och är en påminnelse om den här mytiska varelsens långa och rika historia.