I fornnordisk mytologi förknippades korpar med guden Oden, som var känd för sin visdom och makt. Oden hade två korpar, Huginn och Muninn, som skulle flyga ut i världen och föra honom nyheter om vad som hände. Korpar sågs också som symboler för krig och konflikt, eftersom de ofta avbildades i stridsscener inom nordisk konst.
Däremot sågs korpar ofta som ett dåligt omen i andra kulturer. I det antika Rom förknippades korpar med död och förfall, och man trodde att det var ett tecken på en stundande undergång att se en korp. Denna tro berodde troligen på det faktum att korpar är asätare, och de sågs ofta äta på döda kroppar.
I vissa indianska kulturer sågs korpar också som ett dåligt omen. Navajo trodde att korpar var förknippade med häxkonst, och de undvek ofta att döda korpar av rädsla för att komma med otur över sig själva.
I mer modern tid har korpar fortsatt att förknippas med både bra och otur. I vissa kulturer ses de som en symbol för visdom och intelligens, medan de i andra fortfarande fruktas som ett tecken på döden. I slutändan beror innebörden av en korpobservation på trosuppfattningen hos den individ som ser den.