Traditionell spökkommunikation:
* viskningar: En mjuk, eterisk röst, ofta knappt hörbar, används för att förmedla varningar, hemligheter eller en känsla av oro.
* stön och stön: Uttrycka smärta, sorg eller ilska, ofta förknippad med ett tragiskt förflutna.
* skrik: Uttrycka terror eller raseri, vilket betyder en våldsam eller traumatisk händelse.
* rappar eller knackar: Använda objekt för att kommunicera, ofta ett mönster av ljud med en specifik betydelse.
* Uppskattningar: Visas som en genomskinlig figur, ibland åtföljd av en svag glöd.
* Flytta föremål: Föremål som till synes rör sig på egen hand, som möbler som skiftar eller dörrar som öppnar och stängs.
* kalla fläckar: Områden med plötslig kyla i ett rum eller en byggnad, ibland förknippade med en spöklik närvaro.
Modern Ghost Communication (i fiktiva verk):
* Elektroniska röstfenomen (EVP): Använda inspelningsenheter för att fånga svaga röster eller ljud som kan tolkas som spöklik kommunikation.
* Spiritboxar: Enheter som skannar radiofrekvenser för att producera utdrag av ljud som kan tolkas som meddelanden från sprit.
* ouija styrelse: En spelbräde som används för att kommunicera med sprit genom en Planchette, ofta framställt som opålitlig och potentiellt farlig.
Det är viktigt att komma ihåg att spökkommunikation är ett fiktivt koncept, och det finns inga vetenskapliga bevis för att stödja förekomsten av spöken.