Med tiden och under 1300-talet utvecklades "gast" ljudmässigt till "spöke", som användes för att referera till en själ av en person som hade dött, särskilt en som tros återvända till jorden för att spöka.
Med tiden och under 1300-talet utvecklades "gast" ljudmässigt till "spöke", som användes för att referera till en själ av en person som hade dött, särskilt en som tros återvända till jorden för att spöka.