Tidig historia:
Under antiken hade många kulturer positiva synpunkter på häxor. Till exempel, i den antika egyptiska religionen, sågs häxor ofta som helare och beskyddare, och förknippades med gudinnan Hekate. I antikens Grekland och Rom sågs häxor ofta som kloka kvinnor eller orakel som kunde kommunicera med gudarna.
Medeltid och häxjakt:
Under medeltiden i Europa skedde en dramatisk förändring av attityden till häxor. Kristendomens framväxt och den katolska kyrkans inflytande ledde till en växande tro på existensen av en dualistisk värld, där det var en ständig kamp mellan gott och ont. Häxor ansågs vara i linje med ondskans krafter och förknippades med kätteri, hedendom och djävulsdyrkan. Denna period såg intensiv förföljelse av häxor, vilket ledde till de ökända häxjakterna som resulterade i tusentals människors död.
Upplysningstiden och rationalism:
Upplysningstiden på 1700-talet medförde en ökning av rationalism och skepticism, vilket utmanade den traditionella tron på häxkonst och övernaturliga krafter. Detta ledde till en nedgång i förföljelsen av häxor, eftersom folk började se dem som folkhelare eller vidskepelse snarare än illvilliga varelser.
Moderne vyer och neopaganism:
I modern tid har intresset för häxkonst och hedendom återuppstått. Många människor utövar modern häxkonst som en form av andligt uttryck, självförstärkning och naturbaserad religion. Dessa utövare omfamnar ofta de positiva aspekterna av häxkonst, såsom örter, helande och andlig tillväxt.
Överlag har uppfattningen om häxor genomgått betydande förändringar genom historien, från att vara respekterade helare i antiken till att bli förföljda under medeltiden, och sedan utvecklats till en mer nyanserad och varierad förståelse i modern tid.