1. Häxkonst som en djävulsk praktik:
– Häxor antogs ha ingått en pakt med djävulen och lovat trohet i utbyte mot övernaturliga krafter.
- Denna pakt innebar ofta en formell ceremoni eller möte med djävulen, under vilken häxan skulle erbjuda sin själ och ta emot en "bekant" ande eller demon för att hjälpa dem.
2. Onda avsikter och illvilja:
– Häxor uppfattades allmänt som ondskans agenter som använde sina krafter för att skada andra. De fick skulden för olika olyckor som missväxt, sjukdomar, missfall eller oförklarliga sjukdomar.
- Enligt populär uppfattning använde häxor charm, besvärjelser, förbannelser och andra former av magi för att bringa olycka över sina offer.
3. Fysiska stigmas och identifiering:
– Man trodde att häxor kunde identifieras genom vissa fysiska egenskaper eller stigma. Dessa inkluderade kroppsliga missbildningar, mullvadar, konstiga födelsemärken eller fläckar som sågs som tecken på Djävulens märke.
– Häxprickare var individer som anställdes för att undersöka människor för eventuella bevis på dessa fysiska stigmatiseringar.
4. Transformation och Shapeshifting:
– Häxor ansågs kunna förändras till olika former, såsom djur (särskilt katter, paddor och harar) eller till och med livlösa föremål.
– Dessa förvandlingar troddes underlättas av deras bekanta eller genom Djävulens hjälp.
5. Flyga och häxans sabbat:
- Populär folklore porträtterade häxor som deltagande i vilda sammankomster som kallas "häxsabbaten". Under dessa händelser troddes häxor delta i orgier, ritualer och fester som leds av djävulen själv.
– Häxornas flyg för att delta i sabbaten sades underlättas med kvastskaft eller andra magiska medel.
6. Häxkonst och genus:
– Majoriteten av individer som anklagades för häxkonst i England var kvinnor. Kvinnohat och associering av kvinnor med svaghet, emotionalitet och det ockulta bidrog till överrepresentationen av kvinnliga häxor i fall av anklagad häxkonst.
Dessa missuppfattningar om häxor skapade en atmosfär av rädsla och misstänksamhet i det jakobeska samhället. Kombinationen av religiös glöd, social oro och utbredd godtrogenhet bidrog till den periodens tragiska förföljelser och häxprocesser.