- De heligas gemenskap: Romerska katoliker tror att kyrkan finns i himlen, på jorden och i skärselden. Det betyder att de heliga i himlen fortfarande är en del av kyrkan och därmed kan gå i förbön med Gud för vår räkning.
- Hängivenhet till de heliga: Många katoliker känner en stark hängivenhet till särskilda helgon och kan be till dem om vägledning, skydd och helande. Denna utövning av hängivenhet ses inte som tillbedjan, utan snarare som ett sätt att hedra och be om de heligas förbön.
- Söka hjälp vid särskilda behov: Vissa katoliker tror att vissa helgon har en speciell koppling till vissa områden i livet eller har en speciell förmåga att hjälpa till i särskilda situationer. Till exempel ber man ofta till St. Anthony för att han hittat förlorade föremål, och St. Jude ber ofta till för hopplösa fall.
- Be om andlig tillväxt: Katoliker kan be de heliga om deras böner och förbön i deras andliga tillväxt, och söker helgonens vägledning och stöd på deras resa mot närmare förening med Gud.
Det är viktigt att notera att katoliker inte ber till helgonen som om de vore gudar eller hade makten att uppfylla våra önskningar. Snarare ber de till de heliga och ber dem att gå i förbön för deras räkning och föra sina böner till Gud. Handlingen att be de heliga om hjälp ses som en form av andlig gemenskap och ett sätt att erkänna kyrkans enhet över himlen, jorden och skärselden.