Förföljelsen av häxor tog olika former, inklusive rättegångar och avrättningar. Häxkonst betraktades som ett brott mot både kyrkan och staten. Rättegångar genomfördes i ett försök att identifiera och straffa de som misstänktes för att utöva häxkonst. Ofta förlitade sig dessa rättegångar på tvivelaktiga bevis, såsom rykten, hörsägen eller den förmodade förmågan att identifiera häxor genom fysiska egenskaper.
Det mest ökända exemplet av häxjakt inträffade i Salem, Massachusetts, 1692. Häxprocesserna i Salem resulterade i avrättningen av oskyldiga individer baserat på falska anklagelser om häxkonst. Denna episod väckte stor uppmärksamhet till orättvisorna i samband med häxförföljelse.
Tron på häxor och trolldom började avta mot slutet av 1600-talet. Vetenskaplig skepsis och kritiskt tänkande utmanade traditionella föreställningar, vilket ledde till en gradvis förändring av samhällets attityder. Så småningom minskade hysterin och förföljelsen kring häxor, och idén om häxkonst sågs alltmer som vidskepelse.