I det mystiska landet Salem, under förr i år, viskade berättelser bland viskningar om den eteriska häxan Beulah. Till skillnad från de ödesdigra själar som präglades av de ökända häxprocesserna, var Beulah en helare, hennes hjärta flammade av medkänsla.
Förföriska rykten vävde in hennes livs magi i Salems historia. Med flödande dräkter som böljade i vinden och en ande lika lysande som stjärnorna hade hon en kuslig samhörighet med naturen. Hennes bostad låg inte inom byns gränser utan i hjärtat av den förtrollade skogen.
Under smaragdtaken stod Beulahs hydda höljd i mystik. De som hade turen att hitta vägen till hennes tröskel bar med sig lidandets bördor och sökte hennes helande beröring. Det sägs att hon aldrig vände bort någon, välkomnade dem med öppna armar, hennes ögon tindrade av empati.
Inom hennes ödmjuka boning bryggdes drycker över en sprakande eld, deras söta doft genomsyrade luften. Örter dinglade från taket och avgav en fascinerande dans av skuggor när härden dånade. Från sin kunskap om uråldriga botemedel och skogens hemligheter, kokade hon ihop trolldrycker och tinkturer som lugnade sjukdomar, lagade sår och gav tröst till oroliga hjärtan
Bortom de fysiska lidandena grävde Beulah ner i själens djup. Hennes beröring bar på ett lugnande lugn som lättade oroliga andar och viskade hemligheter om motståndskraft. Legender talade om bybor som kom ut ur hennes hydda, deras ögon klara, vikten lyfts och själar genomsyrade av nyvunnen styrka.
Hennes kraft var dock inte begränsad till helande. Hon var också en lärare och vägledde dem som sökte visdom och djupare kunskap om naturens mysterier. Under månens bleka utstrålning delade hon sina hemligheter med de få utvalda, och fostrade konsten att örtlära och magi för mänsklighetens förbättring.
Med tiden växte ryktena om Beulahs välvilja, och hennes rykte nådde långt utanför Salems gränser. Ändå förblev hon en gestalt höljd i gäckande, hennes hydda för alltid gömd i skogens famn. En del vågade ge sig ut på en förrädisk resa i hopp om att få en glimt av den förtrollande häxan, men de flesta återvände tomhänta, hemsökta av de lockande ekona av hennes magi.
Med början av ett nytt århundrade tog häxprocesserna som plågade Salem ett slut, men Beulahs legend bestod. Hon var inte utstött utan en inspirationskälla; en symbol för vänlighet och helande som råder i en värld sliten av rädsla.
I bybornas hjärtan blev den goda häxan från Salem en symbol för hopp, en fyr av ljus i en värld fylld av skuggor. Hennes minne var en påminnelse om att även under mörka tider kan medkänslans magi och vänlighetens gåva förändra liv och förvandla hjärtan för alltid.