Jung föreslog att tanken på reinkarnation kan vara rotad i det kollektiva omedvetna, som han föreslog som ett universellt förråd av mänsklig erfarenhet och kunskap som överskrider individuellt medvetande. Enligt Jung innehåller det kollektiva omedvetna arketypiska bilder, symboler och teman som är gemensamma för alla kulturer och individer, oavsett deras personliga erfarenheter eller övertygelser.
Han föreslog att reinkarnation kan vara en symbolisk representation av den cykliska karaktären av psykologisk utveckling och transformation. Precis som årstiderna förändras och växter går igenom stadierna av tillväxt, död och förnyelse, trodde Jung att det mänskliga psyket kan genomgå en liknande process av återfödelse och förnyelse genom flera livstider.
Det är dock viktigt att notera att Jung inte gav definitiva svar eller gjorde några dogmatiska påståenden om reinkarnation. Han betonade att den ultimata sanningen eller verkligheten av reinkarnation ligger bortom empiriska bevis eller verifiering och bor i sfären av subjektiv erfarenhet och individuell tro. Därför, medan Jung grävde ner sig i begreppet reinkarnation som ett potentiellt psykologiskt och arketypiskt fenomen, överlät han till slut det till individer att bilda sina egna slutsatser och bestämma om de finner giltighet i idén eller inte.