Här är några saker att se efter:
* Eftersom Merkurius retrograd äger rum i blandningen av den sista Saturnus/Neptunus-rutan, kanske du märker att du kan se in i sakers sanna natur mer än vanligt. Slöjan är tunn, och på något sätt är saker och ting mer genomskinliga än normalt. Du kan hamna i situationer där du kan se något komma flera kilometer framför andra runt omkring dig, eller så kanske du plötsligt känner dig utsatt för att dina egna baktankar är mer uppenbara och mindre dolda för andra än du insåg. Du kan känna en tydlig känsla av vägledning eller riktning i en knepig situation ... ett sällsynt ögonblick av klarhet där du plötsligt har en kristallklar insikt i Taos flöde eller den energiska eller karmiska dynamiken i något som händer omkring dig.
Det finns en frestelse i utrymmen som dessa att svara på ögonblickets transparens eller klarhet med brådskande och reaktiva beslut. Vi kan känna oss nakna och vilja dölja något, eller så kan vi känna att saker och ting är så tydliga och uppenbara att ett omedelbart beslut bör fattas om något. Men det är viktigt att komma ihåg att verklig klarhet, verklig sanning, verklig förståelse åtföljs av frid, tålamod och medvetenhet.
Det är en bra tid att andas och säga till oss själva:"Jag behöver inte agera på det här just nu, oavsett hur säker eller rätt jag känner om saker och ting. Det är mitt i solförmörkelsesäsongen. Merkurius är retrograd. Saturnus och Neptunus är nästan exakt fyrkantiga igen. Jag kommer att låta fler saker passera och fler saker passerar. Jag kommer att titta och vänta och se vad denna klarhet gör härnäst.”
Klara ögonblick av tänkande som följs av snabba reaktioner eller beslut kan uppenbarligen vara inspirerade och spännande...men med tanke på den nuvarande astrologin är det förmodligen ett smart drag att vänta och titta på...för till och med glasklart klarhet kan inte vara något annat än en distraktion...särskilt när det är kopplat till ord som, "Du har helt rätt i det här, så gör XYZ nu! Gå!”
* Saturnus och Neptunus kan tillsammans skapa den kraftfulla illusionen av självrättfärdigade behov och önskningar. Kombinationen av stelhet och dåligt mig-tänkande kan kombineras för att säga något i stil med, "Jag förtjänar det här" eller "Jag har helt rätt i det här, eller så har jag förtjänat det här, och alla som tittar på fakta kommer att se att jag" Jag är motiverad att vidta denna åtgärd." Saturnus/Neptunus frammanar både ett slags religiöst smaksatt självrättfärdighet, såväl som betoningen på vad som beror på en eller vad man är skyldig eller var och hur man har blivit kränkt och därför vad man ska få i utbyte.
Å andra sidan reflekterar Saturnus/Neptunus också förnekandet eller förkastandet av det gudomliga såväl som sprickorna och smulorna i väggarna i vårt förnekande som inträffar när en mängd övernaturliga händelser sipprar igenom. Ofta uppfattas dessa andeflöden som ondskefulla eller onda och de inspirerar till rädsla eller ännu mer självömkan, "Jag har otur! Detta har inget med mig eller mitt beslut att göra. Det är bara otur.”
Men valet att se en tillströmning av den gudomliga kraften i termer av otur är helt enkelt en fortsättning av samma initiala förnekelse och självrättfärdighet, som i sin tur fortsätter att generera fler inflöden som uppfattas vidskepligt. Om vi ödmjukar oss och tar oss tid att lära och lyssna från det gudomligas inflöde, då kommer våra barriärer för det gudomliga att upplösas och vi kommer att lära oss att se Gud i allt. Om vi fortsätter att tycka synd om oss själva och ställa krav på situationen, eller göra oss själva till offer för otur, så bygger processen inom oss en vinglig vidskepelse i stället för en fast stående tro.
Bön:Lär oss trons tillförsikt, vilket gör att vi i fred kan se när vår rättighet kommer och går.