Månen är i sena Vattumannen i morse, ogiltig såklart tills den går in i Fiskarna i kväll. Samtidigt rör sig solen mot en trigon med Jupiter och Merkurius applicerar också på en trigon av Jupiter genom sin retrograd. Dessutom applicerar Mars på en trigon av Neptunus.
När Venus separerar från Saturnus och Mars som gäller Neptunus är det en bra dag att överväga tanken på att offra. Ordet har en mängd olika betydelser, men kanske en av de äldsta involverar idén om att "byta ut en sak mot en annan, eller ge upp något i utbyte mot att få något annat."
Alltför ofta tror jag att vi förstår ordet för att betyda något som "släppa taget om" eller "ge upp." Men dessa är faktiskt inte riktigt detsamma som att offra. Tänk till exempel på förekomsten av blodoffer, av alla slag, innan religiösa eller spådomsritualer utfördes för länge sedan. Tänk på bondens uppoffring – det nödvändiga arbetet som föregår skörden. Eller tänk på olympiern som offrar kroppens nöjen, håller ett strikt regemente, för möjligheten (inte garantin) för en dyrbar medalj.
När vi tänker på att ge upp saker, i vårt dagliga liv, har vi alltför ofta fått höra att det beror på att "du inte behöver de sakerna ändå", eller att vi de får höra att "de är inte riktigt vad du vill ha" eller till och med "det är inte hälsosamt att vilja det så du borde ge upp det."
Ska undan det faktum att vi ibland har ohälsosamma anknytningar som måste "avstås", låt oss hålla fast vid tanken att uppoffringar innebär ett heligt utbyte.
Vad mer kan vi säga om offer?
Här är några idéer:
* Uppoffring innebär konsekventa ansträngningar och erbjudanden under en lång tidsperiod
* Uppoffring innebär att ge upp något vi tycker är heligt eller kärt, men det innebär också något vi får i gengäld som är av en högre grad av skönhet eller njutning
* Offer är inte uppoffring om det inte är djupt utmanande för oss
* Offer innebär ofta att saker blir värre innan de blir bättre.. eftersom det inte finns några garantier för att vi kommer att få vad vi tror att vi är skyldiga i utbyte och för att offrets frukt ska visa sig finns det ofta en period av tvivel om huruvida vårt offer är lämpligt eller inte eller om någonting lyssnar eller noterar våra handlingar
* Uppoffring utförs vanligtvis i hemlighet och detta är hemligheten bakom dess glädje
* Uppoffring kräver inte vårt glada deltagande från början ... i själva verket kräver offerglädjen ofta att vi agerar rollen, modigt, tills glädjen av akten börjar dyka upp naturligt...som en karaktär visas naturligt efter att ha agerat en del tillräckligt länge
Det är ett bra tillfälle att överväga dessa idéer eftersom vi har några planetariska transiter som lyfter fram dessa teman. Med Venus/Saturnus kan offret vara inom ramen för ett förhållande, det kan vara andligt eller religiöst, eller det kan involvera vår livsstil. När Mars ansöker om Neptunus är offret djupt och djupt, och det kräver att ett visst mått av lidande, förnekelse och försvar kanske kommer fram.
Vi måste också fråga oss själva, vad är det vi vill, och är målet rotat i önskan att ha en gladare, enklare och mer direkt koppling till det gudomliga? Å andra sidan, om vår önskan är efter något ytligt, försämrar vi då meningen med offer? Gör vi ett "djävulsköp?" Vem gör vi våra affärer med och varför?
Bön:Må offret ges tillbaka till den som ger allt i första hand, och må växelkursen för våra offer talas tillbaka till oss i kärlekens okvantifierbara språk