I vissa buddhistiska traditioner spåras grundorsaken till okunnighet och begär tillbaka till en händelse som kallas "ursprunglig okunnighet" (mula avidya) eller "urkunskap" (adi avidya). Detta hänvisar till den grundläggande missuppfattningen eller missuppfattningen av verklighetens sanna natur, som uppstår på grund av fördunkling av visdom och påverkan av negativa mentala tillstånd som anknytning, motvilja och villfarelse.
Enligt lärorna leder denna ursprungliga okunnighet till skapandet av karmiska mönster, som vidmakthåller cykeln av födelse och återfödelse. När varelser agerar och reagerar baserat på sin okunnighet och önskan, samlar de på sig karmiska avtryck eller tendenser som formar deras framtida upplevelser och leder dem att födas i olika världar av tillvaron.
Samsara ses som en kontinuerlig process av lidande och missnöje eftersom den kännetecknas av förgänglighet, förändring och de inneboende begränsningarna av betingad existens. Målet med buddhistisk praktik är att övervinna okunnighet och begär, uppnå upplysning och bryta sig loss från samsaras cykel för att uppnå befrielse och ultimat lycka.